Guds Kärlek är något vi kristna känner till väl. Hur barmhärtig och kärleksfull Han är mot syndaren, utan att kompromissa med sin avsky mot synden. Många finns det idag som kallar sig kristna, men tyvärr inte representerar denna Kärlek. Men vi finns också som på allvar lever ut den, men alltför ofta och alltför lätt är det en Kärlek vi nästan ”glömmer bort” att den gäller även oss själva.

Vi har lätt att se på Guds Kärlek till andra, men tar lätt på Hans Kärlek beträffande oss själva. Det är därför lämpligt även för oss själva att vi påminner oss om Guds Kärlek, även till oss själva!

Därför vill jag idag skriva om Jesu sanning, som avslöjar synden i våra liv, men också om Hans nåd, som visar hur mycket Han verkligen älskar oss! En intressant berättelse i Bibeln som belyser detta, är berättelsen om Jesus och äktenskapsbryterskan.


7:53 Sedan gick var och en hem till sitt, 1 och Jesus gick ut till Oljeberget. 2 Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem. 3 Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott.
De ställde henne mitt framför sig 4 och sade: "Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott. 5 I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?" 6 Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken. 7 När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: "Den som är utan synd må kasta första stenen på henne." 8 Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. 9 När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. 10 Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" 11 Hon svarade: "Nej, Herre, ingen."
Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!" (Johannesevangeliet 7:53-8:11).

Vi kan se hur de religiösa ledarna för fram kvinnan och anklagar henne inför Jesus, de nästan skryter om hur de tagit henne på bar gärning. På bar gärning.. Vad säger det dig? Kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott, var är då mannen? I synnerhet då de verkar så angelägna om att följa lagen, varför förde man inte också fram mannen till att dömas. Lagen de hänvisar till säger att båda ska dömas (se 3 Mosebok 20:10 och 5 Mosebok 22:22).

En ännu mer obekväm fråga är, vad gjorde dom där? Hur kommer det sig att dom var där, mitt under pågående äktenskapsbrott? Kan det ha varit så att den man som syndat med henne, nu befann sig där när man anklagade henne inför Jesus? Kan det ha varit så att han tom var en av dessa religiösa ledare?

När de anklagar kvinnan inför Jesus som togs på bar gärning, utan att anklaga mannen, ser vi att Jesus böjer sig ner och skriver i marken. Är det så att Jesus är nonchalant och likgiltig? Man anklagar en människa och yrkar på dödsstraff och Han böjer sig ner för att rita? Nej, av profeten Jeremia framkommer en intressant profetia:

HERREN är Israels hopp. Alla som överger dig kommer på skam. De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden. De har övergivit HERREN, källan med det levande vattnet. (Jeremia 17:13).

Då Jesus böjde sig ner för att skriva, kan det ha varit så att Han skrev just detta citat? Vad vi vet säkert är att omedelbart efter att Jesus böjer sig ner för att skriva i marken, och då troligtvis i sanden eftersom det är svårt att skriva i gräs, säger Han att den som är utan synd kan kasta den första stenen (vers 7b). I Bibelkommissionens översättning står det:

”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.”
(Johannesevangeliet 8:7b).

Det är som att Jesus säger, när de kommer för att få henne dömd: ”Jag vet att hon har syndat och förtjänar döden, men jag vet också att ni har syndat. Hon må ha begått äktenskapsbrott, men det har ni också gjort. Ni har hycklat, ljugit och bedragit! Ja, ni har avfallit från levande Gud!”

När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. (Johannesevangeliet 8:9).

Fariseerna och de skriftlärda hade totalt missuppfattat Guds Kärlek och straff. De insåg inte att Gud riktar sin vrede mot synden i en människas liv, och mer än gärna översköljer henne med sin Kärlek.

De insåg inte att Guds straff, i själva verket uppenbarar Hans Kärlek! För ju hårdare straff vi gör oss skyldiga till, och på allvar omvänder oss ifrån, desto mer inser vi hur mycket Gud verkligen älskar oss när vi blir benådade! Det är inte för inte det heter att den som fått mycket förlåtet, kan visa stor kärlek, men den som fått lite förlåtet visar lite kärlek (se Lukasevangeliet 7:47).

Sanningen är den att kvinnan hade syndat och gjort sig skyldig till en dödsdom, men istället för att kasta sten på henne, valde Jesus att ta bort den sten av synd som fanns i hennes hjärta! Jesus kom för att uppenbara och manifestera Guds Kärlek som genom nåden frälser, helar, befriar och upprättar oss!

Bibeln visar att alla har syndat, det vet vi också av oss själva, och att syndens lön är döden (se Romarbrevet 3:23). Men istället för att straffa oss, valde Gud att själv kliva ner på jorden, bli människa och ta på sig alla våra synder. Jesus betalade syndens pris, som är döden, när Han korsfästes. Synden fördömdes i Hans jordiska kropp (se Romarbrevet 8:3) för att var och en som bekänner sig till Hans Kärleksoffer på korset, ska få sina synder förlåtna och bli frälst! Det är som det står skrivet:

9 Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. 10 Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 11 Skriften säger: Ingen som tror på honom skall stå där med skam. 12 Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. 13 Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. (Romarbrevet 10:9-13)

Som framkommer av berättelsen handlar den om Guds Kärlek och två sorters syndare:

1. De som lever i religiöst hyckleri.
2. De som lever öppet i synd.

Vare sig vi kallar oss kristna eller inte, kan vi på ett eller annat sätt identifiera oss med antingen de religiösa ledarna, eller med äktenskapsbryterskan. Vi kanske gömmer oss bakom en religiös fasad eller lever med lögnen om att vi är för stora syndare för att kunna få förlåtelse. Men vet detta:

Jesus älskar dig! Han kom och gav sitt liv för just dig! Han har burit ditt lidande, dina synder och ditt misslyckande. Du kan idag välja att fortsätta bära dem, eller välja att låta dem vara fastspikade på Hans kors genom att bekänna dig till Jesus Kristus.

Oavsett om du redan kallar dig kristen, eller inte, kan du här och nu ta emot Hans underbara Kärlek i ditt hjärta. Kanske är det första gången, kanske vill du på nytt överlåta dig till Gud. Men oavsett vad, ska du be följande ord ur ditt hjärtas övertygelse och med din muns bekännelse:

”Jesus Kristus, jag bekänner dig som Herre i mitt liv. Jag bekänner alla mina synder inför dig och tar emot din frälsning i mitt hjärta. Rena mig med ditt blod som utgjöts på korset och fräls mig från alla mina synder. Fyll mitt liv med din Helige Andes närvaro och vägledning då jag nu överlåter mitt liv åt dig. Tack för att du gör mig till en ny människa och att jag får vara Ditt barn. Amen!”

Gud välsigne dig!

Samtliga Bibelcitat är hämtade ur Svenska Folkbibeln 98 där inget annat anges.