Arkivet | Undervisning | I Kristus tillhör vi Guds familj

I Kristus tillhör vi Guds familj Av: Mikael Jene

Att bära god frukt För ungefär 4000 år sedan kallade Gud en man som levde i det forna Mesopotamien och tillhörde ett folk som hette araméer, vars ättlingar idag är folket syrianer. Den mannen som Gud kallade hette Abraham. Gud uppenbarade sig för Abraham och kallade honom ur sitt folk och staden han bodde i, som var Ur i Kaldéen.

HERREN sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig.

Sedan sade han till honom: "Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel."

Inför HERRENS, din Guds, ansikte skall du ta till orda och säga: "Min fader var en kringvandrande aramé, som drog ner till Egypten och bodde där som främling med en liten skara, och där blev han ett stort, mäktigt och talrikt folk. (5 Mosebok 26:5)

I och med att Gud kallar Abraham ur sitt folk blir han begynnelsen till ett nytt folk, det judiska folket. Genom det folket valde Gud att välsigna alla folk på jorden. På vilket sätt skedde denna välsignelse? Jo, nämligen att genom det judiska folket valde Gud själv att födas till världen, den värld som Han själv hade skapat. Gud kom till oss i människan Jesus Kristus. Detta hade profeten Jesaja profeterat nästan 800 år före Kristi födelse.

Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel. (Jesaja 7:14)

Namnet Immanuel betyder Gud med oss, vilket innebär att Gud kommer bland oss människor. I och med Kristi födelse uppfylldes även en annan profetia som Gud hade uppenbarat för Abraham, den att hela världen skulle bli välsignade genom Abraham.

1 HERREN sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. 2 Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. 3 Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade." (1 Mosebok 12:1-3)

Abrahams ättlingar genom hans sonson Jakob, som fick namnet Israel, blev det utvalda folket, Guds folk, men redan tidigt lovade Gud att dörren skulle öppnas för alla folk. Dörren öppnades i och med Jesus Kristus. När vi tar emot Jesus Kristus i våra liv blir vi medborgare i det andliga Israel.

11 Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen med människohand. 12 Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. 13 Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod. 14,15 Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid. 16 Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. 17 Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. 18 Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. 19 Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. (Efesierbrevet 2:11-19)

I Kristus får vi alltså medborgarskapet och tillhör Guds familj. Vi adopteras in och Jesu rättfärdighet tillräknas oss.
Alla som är i Kristus, dvs. tillhör Kristus, är en stor familj. Medlemmar i Kristi kropp, där Kristus är Huvudet (Kolosserbrevet 1:18). Du som saknar en familj men har tagit emot Jesus i ditt liv, har en riktigt stor familj i Honom. Du som inte har några syskon, några systrar och bröder, har många många bröder och systrar i Kristus. Du som har en frånvarande far eller en far du aldrig känt, har en Far i himmelen. Och inte vilken far som helst utan en underbar och kärleksfull Far som aldrig sviker eller vänder dig ryggen. En Far som offrade det käraste och dyrbaraste Han hade, sin egen Son, för att rädda dig och göra dig till Hans eget barn. Kristus vår storebror gav sitt liv för att du och jag skulle få tillträde och medborgarskapet i Guds familj.

14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. 15 Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba!* Fader!" 16 Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 17 Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom. (Romarbrevet 8:14-17)

4 Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, 5 för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. 6 Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: "Abba! Fader!" 7 Så är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.
(Galaterbrevet 4: 4-7)

12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud. (Johannesevangeliet 1:12-13)

Varje människa som tar emot Jesus får rätten att bli Guds barn, oavsett om du är jude, syrian, svensk, eller har någon annan nationalitet. I Jesus Kristus blir din nationalitet det himmelska Jerusalem, med andra ord: himmelriket är ditt sanna hemland. Att inte bara judarna är välkomna in i Guds familj kan vi se av att Gud lovade att även hedningarna, ja hela världen är välkomna att upptas i Guds familj. Detta kan vi se blev uppfyllt när Kornelius, en italisk officer tillsammans med sina släktingar och närmaste vänner, fick ta emot Guds heliga Ande, sigillet på Guds folk, så att även de fick rätten att ropa ”Abba! Fader!”.

34 Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. 36 Detta är det ord som Gud sände till Israels folk, när han förkunnade frid genom Jesus Kristus, han som är allas Herre. 37 Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen, och som följde på det dop som Johannes förkunnade: 38 hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom. 39 Vi är vittnen till allt han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på trä och dödade. 40 Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, 41 inte för allt folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack tillsammans med honom sedan han uppstått från de döda. 42 Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till domare över levande och döda. 43 Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn." 44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45 Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. 46 Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. 47 Då frågade Petrus: "Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?" 48 Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar. (Apostlagärningarna 10:34-48)

Hedningarnas upptagande i Guds familj kan vi se förebilder på redan i Gamla Testamentet. Där kan vi se hur bland annat två hedningar inlemmas i det judiska folket. Inte nog med det, de blir båda en del i Jesus egen släktträd. De två är moabitiskan Rut och skökan Rahab. Rut var farfarsmor till kung David, och hon fick t.o.m. en egen bok i Bibeln. Det står bl.a. följande om henne och om hur hon upptogs i Israel.

6 Noomi bröt upp med sina sonhustrur för att vända tillbaka från Moabs land. Ty medan hon var i Moabs land, hade hon hört att HERREN hade tagit sig an sitt folk och givit dem bröd. 7 Hon lämnade tillsammans med sina båda sonhustrur den plats där hon hade bott. Men när de var på väg mot Juda land, 8 sade Noomi till sina båda sonhustrur: "Vänd om och gå hem igen, var och en till sin moders hus. 9 Må HERREN visa godhet mot er, så som ni har gjort mot de båda döda och mot mig. Må HERREN låta er finna trygghet, var och en i sin mans hus." Och hon kysste dem. Men de brast ut i gråt, 10 och sade till henne: "Nej, vi vill följa med dig tillbaka till ditt folk."
 11 Men Noomi svarade dem: "Vänd tillbaka, mina döttrar. Varför skulle ni gå med mig? Har jag några fler söner i mitt moderliv som kan bli män åt er? 12 Vänd tillbaka, mina döttrar, och gå hem. Jag är för gammal att bli gift. Och även om jag skulle tänka att jag ännu har hopp, ja, om jag så redan i natt gav mig åt en man och rent av födde söner, 13 skulle ni då vänta på dem tills de blev vuxna? Skulle ni stänga er inne utan man? Nej, mina döttrar! Det är mycket bittrare för mig än för er, eftersom HERRENS hand har drabbat mig." 14 Då brast de på nytt ut i gråt. Orpa kysste sin svärmor farväl, men Rut klamrade sig fast vid henne. 15 Noomi sade då: "Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och till sina gudar. Vänd också du tillbaka och följ din svägerska."
 16 Men Rut svarade: "Tvinga mig inte att lämna dig och vända tillbaka från dig. Ty dit du går vill också jag gå, och där du stannar vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. 17 Där du dör vill också jag dö, och där vill jag bli begravd. HERREN må straffa mig både nu och senare om något annat än döden skulle skilja mig från dig." 18 När hon såg att Rut var fast besluten att gå med henne, talade hon inte mer med henne om det. (Rut 1:6-18)

Rut var alltså fast besluten att följa med sin svärmor till Israel. Hon beslöt att vända sig om från sina falska gudar och vända sig till den ende, sanne och evige Guden. För detta belönades hon rikligen då hon upptogs i Guds familj.

Att Gud vill att hela världen skall vända om från sin synd och ta emot honom, kan vi även se i den missionsbefallning som Jesus gav sina lärjungar.
19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn 20 och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut. (Matteusevangeliet 28:19-20)

 Än idag gäller denna befallning, att göra alla folk till Jesu lärjungar. Varje kristen har i ett av sina livsuppdrag att sprida evangeliet, som är det glada budskapet om Jesus Kristus vår Frälsare och Gud. Bibeln visar även att när vi sprider Guds Ord till hedningarna och då de i fullt antal kommer in, ja då skall Israel bli frälst. Då skall alltså det judiska folket vända om, från deras olydnad, till Gud och bekänna Jesus Kristus som Messias, sin Gud och Frälsare.

25 Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26 Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.* 27 Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.
28 I fråga om evangelium är de fiender för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull. 29 Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. 30 Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. 31 Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får. 32 Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla. (Romarbrevet 11:25-32)

Ett annat bibelord som tydligt visar judarnas uppvaknande och bekännelse att Jesus är den Messias de väntat på, är den där Herren i Gamla Testamentet talar genom profeten Sakarja att Han är Jesus som på korset blev genomborrad.

9 På den dagen skall jag bestämma mig för att utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem. 10 Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde. (Sakarja 12:10)

Bekänn även du Jesus Kristus som din personlige frälsare, Herre och Gud. Vänd om från din synd och överlåt ditt liv till Honom och Du skall upptas i Guds familj.

Du kan be följande bön:

”Fader i himmelen jag tackar dig för Din kärlek till mig. Tack för att Du älskar mig så mycket att Du utgav Din enfödde Son Jesus Kristus så att jag kan få evigt liv. Herre Jesus, jag tror att Du är min Gud och Frälsare, som tog hela världens synd på korset. Tack för att Du dog och uppstod för att jag skulle få liv. Förlåt mig alla mina synder och rena mig med Ditt blod som du utgav på korset. Kom in i mitt hjärta Herre Jesus och ge mig ett liv med Dig för evigt. Jag vill leva mitt liv efter Din vilja. Tack Fader i himlen för att jag nu är ditt barn. Amen!”


Samtliga Bibelcitat är hämtade ur Svenska Folkbibeln 98 där inget annat anges.