Undervisningar

» Vem du är i Jesus Kristus » Att leva med Guds Ord - Bibeln » Att bära god frukt » Jesu gudomlighet » En tid av uppbyggelse » I lidandet » Sanningen om Jesu död » Guds kärlek till dig och mig » Undervisning om Madupho » Vem Jesus är » Guds räddningsplan » Ett liv utan fruktan » Ett förvandlat liv » Vem Gud verkligen är » Vikten av bibelläsning » Ett liv i helgelse
Arkivet
Besök vårt arkiv för ännu fler undervisningar.

Sanningen om Jesu död Av: Marcus Barshumro

Jesus dör

"45 Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. 46Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: Eli, Eli, lema sabaktani? Det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? 47Några av dem som stod där hörde det och sade: Han ropar på Elia. 48En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med surt vin och fäste den runt ett spö och gav honom att dricka. 49De andra sade: Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom. 50Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. 51Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, 52gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar. 53De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många. 54När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: Denne var verkligen Guds Son.” (Matteusevangeliet 27:45-54).



7 viktiga sanningar kring Jesu död och uppståndelse:

1. Gud uppenbarar sig i Gamla Testamentet.

Av Bibeln framgår att ett mörker kom över landet som varade i tre timmar. Det är intressant att veta att talet tre står för Gud. Bibeln lär också att Gud uppenbarade sig i Gamla Testamentet omgiven av mörker och moln.

”Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på och som står i brand, inte till töcken, mörker och storm, inte till basunljud och till en röst som talade så att de som hörde den bad att få slippa höra mer. Ty de uthärdade inte befallningen: Aven om det är ett djur som rör vid berget, skall det stenas. Så förfärande var synen att Mose sade: Jag är förskräckt och skälver.” (Hebreerbrevet 12:18-21).

Hebreerbrevet refererar till hur Gud uppenbarade sig för sitt folk i Gamla Testamentet genom ett tjockt moln och mörker, vilket vi också kan läsa om i Moseböckerna.

”Och HERREN sade till Mose: Se, jag skall komma till dig i ett tjockt moln för att folket skall höra när jag talar med dig och sedan för alltid tro på dig.” (2 Mosebok 19:9a).

”På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. Men Mose förde folket ut ur lägret för att möta Gud och de ställde sig nedanför berget. Hela Sinai berg höljdes i rök därför att HERREN hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn och hela berget skakade våldsamt.” (2 Mosebok 19:16-18).

Mose påminner senare Israels folk om hur det gick till när de fick möta Gud.

”Ni trädde då fram och stannade vid bergets fot. Berget brann i eld ända upp till himlen, och där var mörker, moln och töcken. Och HERREN talade till er ur elden. Ni hörde orden men såg ingen gestalt, ni hörde endast rösten.” (5 Mosebok 4:11-12).

2. Sonen oskiljaktig från Fadern.

Gamla Testamentet var tiden fram till korset och när Jesus hänger på korset är Fadern närvarande. Somliga menar att Jesus ropade för att Fadern övergivit Honom, men Jesus ropar med hög röst först vid nionde timmen, dvs. tre timmar efter att mörkret kommit över landet. Det var aldrig så att mörkret pekar på att Fadern övergivit Sonen, utan mörkret bekräftar och visar att Fadern var hos Sonen, inte minst för att ta emot Hans Ande.

Matteusevangeliet 27:50 visar att Jesus ropade med hög röst innan Han gav upp andan, och av Lukasevangeliet framkommer vad Jesus sa när Han ropade:

”Och Jesus ropade med hög röst: Fader, i dina händer överlämnar jag min ande. Och när han hade sagt detta gav han upp andan.” (Lukasevangeliet 23:46).

Jesus överlät sin Ande i Faderns händer och var aldrig skild från Fadern, utan Fadern var där och tog emot sin dyrbare och älskade Sons Ande. När Jesu lärjunge Filippus bad att få se Fadern, gick Han tillrätta med lärjungarna och förklarade att Han är ett med Fadern.
”Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk.” (Johannesevangeliet 14:10). Detta säger Jesus innan korset så att det ska stå klart att Fadern inte bara var med Honom, utan även i Honom och att korsfästelsen är Faderns verk! Eftersom det ju står skrivet att förbannad är den som hänger på trä (se Galaterbrevet 3:13), ville Jesus därmed visa att Fadern inte överger Honom på korset, utan att Han tar på sig all förbannelse, all vår synd, skam och sjukdom för att frälsa oss! Jesus visste att man skulle se på honom som övergiven av Fadern, det framkommer också i Jesajas profetia.

”Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk.” (Johannesevangeliet 14:10).

Detta säger Jesus innan korset så att det ska stå klart att Fadern inte bara var med Honom, utan även i Honom och att korsfästelsen är Faderns verk! Eftersom det ju står skrivet att förbannad är den som hänger på trä (se Galaterbrevet 3:13), ville Jesus därmed visa att Fadern inte överger Honom på korset, utan att Han tar på sig all förbannelse, all vår synd, skam och sjukdom för att frälsa oss! Jesus visste att man skulle se på honom som övergiven av Fadern, det framkommer också i Jesajas profetia.

”Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.” (Jesaja 53:4).

När Jesus ropar på korset: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” citerar Han Gamla Testamentet och uppfyller profetian. Genom att citera Psaltaren 22:2, en psalm som just handlar om Messias lidande och seger, pekar Jesus på att det är Han som är Messias.

Jag vill fråga dig som är förälder, skulle inte du skynda till ditt barn om det befann sig i en svår situation? Skulle inte du vara ditt barn nära i tider av svårigheter? Det är ju då vi behöver varandra som mest! När nu inte ens vi människor, med alla våra fel och brister, vänder våra barn ryggen om de befinner sig i svåra situationer, hur mycket mer är då inte den Helige Fadern nära Sonen? Det visar också den psalm Jesus själv citerade!

”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom.” (Psaltaren 22:25).

När Sonen ropade lyssnade Fadern till Honom, Han dolde inte sitt ansikte för Honom, vilket är ett uttryck för att Fadern inte vände Sonen ryggen och övergav Honom. Det står också skrivet:

”Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner. Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda.” (1 Petrusbrevet 3:12).

Faderns ansikte var vänt till Jesus, som ju är Rättfärdigheten själv! Att påstå att Fadern vände Sonen ryggen på korset är som att säga att Jesu verk på korset var något ont, för enda gången Gud vänder ryggen till är när människor gör det som är ont i Hans ögon!

Jesus själv förklarar att Fadern alltid är med Honom genom att säga att Han enbart kan göra vad Fadern visar Honom (se Johannesevangeliet 5:19-20). Genom att Jesus gör Faderns gärningar, kommer folk att inse och förstå att Jesus verkligen är i Fadern, och att Fadern är i Honom (se Johannesevangeliet 10:38).

”Då sade Jesus till dem: När ni har upphöjt Människosonen, skall ni förstå att Jag Ar och att jag inte gör något av mig själv utan talar vad Fadern har lärt mig. Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom.” (Johannesevangeliet 8:28-29).

Eftersom korset i allra högsta grad var Fadern behagligt, det var ju därför Jesus kom, så var Fadern inte bara med Honom, utan också ett med Honom! Jesus säger det själv:

”Jag och Fadern är ett.” (Johannesevangeliet 10:30).

3. Sonen oskiljaktig från Anden.

Att påstå att Jesus dog i sin Ande på korset är ett allvarligt påstående. Eftersom en ande enbart kan dö när synden tränger in i den, menar man att synd trängde in i Jesu Ande, och för att undvika hädelse mot den Helige Ande (se Matteusevangeliet 12:31-32), skiljer man därför mellan Jesu Ande och den Helige Ande. Man hävdar också att Fadern vände Sonen ryggen på korset och skiljer så på Fadern och Sonen. Med läran att Jesus dog andligt, skils Han från Fadern och Anden. Vad man helt enkelt gjort är att upplösa treenigheten!

Om Gud inte kan vara enad, kan han inte vara en! Det är inte för inte det står:

”Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en.” (5 Mosebok 6:4).

Var får man då dessa märkliga påståenden ifrån? Man gör en feltolkning av ett enda Bibelord (och därmed även av andra):

”Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden.”
(1 Petrusbrevet 3:18).

Bibelordet betonar och visar klart och tydligt att Jesus dog i köttet, men då en annan översättning säger att Han blev levandegjord i anden, vill man tolka det som att Jesu Ande måste ha dött och blivit levande igen! Vad man inte inser är att om Jesus verkligen dog i sin Ande, så skulle det innebära att Gud upphörde existera för en tid! Gud är evig och oföränderlig! Inte minst Hebreerbrevet visar det klart och tydligt och varnar för främmande läror:

”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror.” (Hebreerbrevet 13:8-9a).

Och visst är det en främmande lära att skilja mellan Jesu Ande och den Helige Ande! Fast även om man anser kunna tolka 1 Petrusbrevet 3:18 på ett sådant sätt att Jesus dog i sin Ande, så omintetgör följande vers en sådan tolkning (liksom resten av Bibeln!):

”I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset,”
(1 Petrusbrevet 3:19).

I Anden, gick Jesus och predikade! För det första är det tal om den Helige Ande, men även om man skiljer åt Jesu Ande från den Helige Ande och menar att Jesu mänskliga ande predikade, uppenbarar Bibeln tydligt att Jesu Ande i allra högsta grad var levande och absolut inte skild från Fadern! För hur kan en död ande, som är skild från Fadern, predika? Hur kan en orättfärdig och ofrälst ande, som inte har gemenskap med den Evige Fadern, predika? Hur kan en ande som inte har något gemensamt med Fadern, förkunna om vikten av att komma till tro på Honom? Hur kan en ofrälst människa som inte tror på Gud, ropa: ”Kom till Gud, tro på Honom och bli frälsta!”?

Endast en död ande är skild från Fadern! Skilsmässa från Fadern, som ju är andlig död, innebär ingen del av gemenskapen med Gud, och därmed i behov av frälsning! Ett sådant påstående att Jesus dog andligt, betyder i grund och botten att HERREN själv behövde frälsning - ett fullständigt obibliskt och hädiskt påstående!

Att Jesu Ande är ett med den Helige Ande, framkommer väldigt tydligt när vi läser om Paulus andra missionsresa i Apostlagärningarna.

”Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien. Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande.” (Apostlagärningarna 16:6-7).

Det är inte så att Jesu Ande och den Helige Ande får ”turas om” att gå på Faderns uppdrag att leda Guds heliga. Att HERREN är Anden ser vi också tydligt i flera Bibelord.

”Ty jag vet att detta kommer att leda till min frälsning, därför att ni ber för mig och Jesu Kristi Ande hjälper mig.” (Filipperbrevet 1:19).

Av evangeliet enligt Johannes framkommer att den Helige Ande är Hjälparen (se Johannesevangeliet 14:16-17). Som vi nyss läste refererar Paulus och Timoteus i sitt brev till filipperna att Jesu Ande är den Hjälparen!

Vi kan också tydligt se att Jesus är Anden och att vi genom Sonens Ande, dvs. Jesu Ande, kan åkalla vår himmelske Fader som Hans älskade barn!

”Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.” (2 Korintierbrevet 3:17-18).

”Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: Abba! Fader!”. (Galaterbrevet 4:6).

Av hebreerbrevet framgår också väldigt tydligt genom vilken Ande Kristus frambar sig själv som offer! Att bibeln betonar att Han offrades genom den evige Ande, borde det på alla sätt undanröja alla tvivel om att Jesu Ande och den Helige Ande inte skulle varaett! Att skilja mellan dem är därför fullständigt obibliskt, liksom att påstå att Jesu Ande dog och skiljdes Fadern.

”Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.”
(Hebreerbrevet 9:14b).

Bibeln gör ingen hemlighet av att treenigheten är och förblir iKristus. Det är bland det absolut mest grundläggande i vår kristna övertygelse!

”Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom” (Kolosserbrevet 1:19).

”Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.” (2 Korintierbrevet 5:19a).

Att Gud besegrar djävulen, är inget märkvärdigt. Det unika är att Gud som människa besegrar den onde. Frestad i allt, men fullständigt syndfri (se Hebreerbrevet 2:14-15, Matteusevangeliet 4:1 och 1 Johannesbrevet 3:5).

Om försoningen skulle ske andligt, dvs. genom en andlig död, varför gör sig HERREN besväret att kliva ner på denna ogudaktiga jord och låta sig begränsas av tid och rum för att leva ett mänskligt liv? Ja, visst ja! Han behövde en mänsklig ande att dö i. Som säkerligen framkommer av denna undervisning, så är ett sådant påstående en obiblisk lära.

Sanningen är den att eftersom Gud inte kan dö, så behövde Han en människokropp att dö i. Därför föddes Jesus som människa – sann och fullkomlig Gud, sann och fullkomlig människa, där Jesu Ande är ett med den Helige Ande!

Vill du veta en ”hemlighet”? Bibeln talar inte om två heliga andar; Jesu Ande och den Helige Ande, där Fadern ibland sänder den ene och ibland den andre för att hjälpa oss. Låt dig därför inte vilseledas, utan håll dig till Guds Ord och låt Skriften tolka sig själv, inte minst genom den Helige Andes uppenbarelse. Vi vet att Bibeln tydligt visar att Jesu Ande och den Helige Ande är oskiljaktiga. Att därför kalla Jesu Ande för död, det är att kalla Hans Ande oren, eftersom en ande enbart kan dö om synd tränger in i den och synd är orenhet, så menar man att Jesu Ande är oren om man kallar den död! Det vore också att kalla den Helige Ande oren, då vi genomgående tydligt har sett och läst att Jesu Ande är ett men den Helige Ande! Låt därför Jesu varning väcka dig till omvändelse, för jag är inte säker på att du riktigt förstår vad det är du egentligen säger när du menar att Jesus dog andligt!

”Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd. De hade ju sagt att han hade en oren ande.” (Markusevangeliet 3:29-30).

4. Varning för villolära.

AlltGud vill uppenbara för oss finns i Hans Ord, Bibeln, som är ljuset på vår andliga vandring (se Psaltaren 119:105). Utan den Helige Andes uppenbarelse av Bibelordet kan vi aldrigrätt förstå vad Han menar i Bibeln (se 2 Korintierbrevet 3:6b, 1 Korintierbrevet 2:10-13 och 2 Petrusbrevet 1:20-21). Självklart kan HERREN också tala till oss och leda oss genom syner och uppenbarelser, men dessa strider aldrig emot Hans Ord! Låt därför varna er:

”Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.”
(Galaterbrevet 1:6-8).

”Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå utmed den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter. Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.”
(2 Timoteusbrevet 4:3-5).

”Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus.” (2 Timoteusbrevet 3:14-15).

”Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas. I sin girighet kommer de att med falska argument sko sig på er. Men domen över dem är sedan länge verksam, och deras undergång sover inte.” (2 Petrusbrevet 2:1-3).

Vi ser alltså att det är girighetsom driver dessa människor, där det snarare är kärleken till pengar än kärleken till Gud som driver dessa människor. Det kommer att vara en enorm fokus på pengar, övertäckt med ”rena” motiv, men fokuseringen på pengar kommer att vara märkbart stort. Syftet är att sko sig, på din bekostnad! Andra villolärare kommer att sträcka sig längre än så och tom förbjuda människor att ta del av Guds välsignelser.

”Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten och som förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen. Ty allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse. Det helgas genom Guds ord och bön.”
(1 Timoteusbrevet 4:1-5).

Jesus själv varnar för falska profeter och villolärare, inte minst mitt ibland oss, och allvaret i spridandet av villolära.

”Många falska profeter skall träda fram och bedra många.” (Matteusevangeliet 24:11).

Även dessa missionerar och ”bär frukt”, men genom sin villolära fördärvar de människors sinnen och leder dem på villovägar. Det ser vi genom Jesu uttalande till den tidens framträdande andliga ledare, men Jesus är mycket hårdare i sitt uttalande:

”Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni far omkring över land och hav för att göra någon till en proselyt, och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.” (Matteusevangeliet 23:15).

Jesus visar härmed att den tidens andliga ledare visserligen missionerade och konverterade människor till deras tro, men genom tillagda falska läror förvandlade de sedan dessa till helvetetsbarn, dubbelt värre än de själva!

Många finns det som kallar sig lärare, och eftersom en lärare påverkar de han undervisar, har han ett stort ansvar över de han undervisar (se Jakobs brev 3:1). Men vi har också ett personligtansvar för vad vi väljer att ta emot. Det är inte för inte det står att vi ska pröva andarna (se 1 Johannesbrevet 4:1). Varje människa talar ur sitt hjärta som är ens ande, ens innersta varelse, och vi behöver pröva det som sägs med vad Bibeln säger.

I den sista tiden är behovet att pröva andarna stort, då Bibeln uppenbarar att villoläran kommer att försöka bedra även vi som tror. Aven en härligt frälst förkunnare kan ibland undervisa fel och så finns det andra som bara har en sjuklig lust att strida om ord (se Jakobs brev 3:2 och 1 Timoteusbrevet 6:3-5). Men genom Guds Ord kan vi skilja på om en människa talar sanning, misstolkar Bibelord pga. okunnighet eller förkunnar en villolära.

”Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss, den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande.”
(1 Johannesbrevet 4:6).

Den som alltså talar som Bibelnlär, talar sanning. De som inte vill lyssna till Bibeln hamnar i villfarelse, för att intetro på Bibelns lära leder till avfall! Sträck dig inte utanför Kristi lära!

”Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud.” (Hebreerbrevet 3:12).

”Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen.” (2 Johannes brev vers.9).

Som Guds barn söker vi alltid att lyssna till vår himmelske Faders röst och följer inte främlingars läror. Vi är alltid måna om vad Han har att säga oss i sitt skrivna Ord.

”För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst.” (Johannesevangeliet 10:3-5).

Ett Guds barn låter sig alltså inte vilseledas av främlingars röst, när vi hör något som inte överensstämmer med Bibeln, reagerarviochtaravstånd! Att lyssna till Gudsrösti Ordet är av ytterstavikt och är även ett av flera kännetecken på vem som verkligen är ett Guds barn!

”Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen.”(Hebreerbrevet 3:7-8).

”Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.” (Romarbrevet 8:14).

Därför är mitt råd till dig, följande:

Gräv och begrav dig själv i Guds Ord! Hfar  o tmar rohoh bo chabro Daloho!

Det är som Bibeln säger:

”Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång.”
(Josua 1:8)

Som bibliska kristna, ortodoxa och renläriga när vi tar till oss den bibliska undervisningen, är det vår plikt att bekämpa falska läror och vinna tillbaka trossyskon som fastnat i dem. Likt Paulus undervisar, boxas vi inte i luften utan strider med Guds Ord som är skarpare än var tveeggat svärd och river ner tankebyggnader som stolt och högfärdigt reser sig upp mot kunskapen om Gud (se 1 Korintierbrevet 9:26, Hebreerbrevet 4:12 och 2 Korintierbrevet 10:4-6)!

”Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.” (Jakobs brev 5:19-20)

5. Vakterna och allt folk inser Jesu gudomlighet och rättfärdighet.

När Jesus dör på korset skakade jorden och klipporna rämnade. Se Matteusevangeliet 27:51-52. Se även 2 Mosebok 19:18 igen. När Gud steg ner på berget Sinai, skakade berget i dess grundvalar och både Mose och Israels folk blev mycket förskräckta, precis som officeren och de andra som bevakade Jesus. Vad de fick bevittna var hur Fadern ”kliverner” och taremot Sonens Ande när Jesus ger upp andan/Anden.

Tagna av den överväldigande upplevelsen ropar de förskräck att Jesus verkligen var Guds Son! Officeren och de övriga vakterna hade sett otaliga orättfärdiga dö, och när de nu bevittnade Jesu död kunde tom de konstatera Jesu gudomlighet och rättfärdighet, och prisade Gud.

”Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: Den mannen var verkligen rättfärdig.” (Lukasevangeliet 23:47).

I Matteusevangeliet 27:54 bekänner han Jesus som Guds Son! Aven helafolket insåg att Jesus verkligen var Gud när de bevittnade Hans död på korset!

”Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet när de såg vad som skedde och vände hem igen.” (Lukasevangeliet 23:48).

Att slå sig för bröstet är på österländskt vis att ge uttryck för sorg och förtvivlan. Vilka var dessa, om inte samma personer som stått och skrikit efter att få Jesus korsfäst (se Lukasevangeliet 23:21). De hade tom förbannat sig själva i sin iver att få se Jesus korsfäst (se
Matteusevangeliet 27:25)! Jesus hade tidigare profeterat om detta och sagt att de rättfärdigas blod ska komma över folket (se Matteusevangeliet 23:35).

En intressant detalj i evangeliet, beträffande Jesu korsfästelse, är att Pilatus inte utlämnade Jesus till att korsfästas, förrän de judiska ledarna förnekatsinverkligeHerreoch bekänt sig till den jordiske herren. Jesus blir utlämnad först när de avsägersig sin tro på Gud! Oversteprästerna bekänner att de inte har någonannan kung än kejsaren, trots att de som andliga ledare vetatt deras enda kung är Gud! Först när de förnekar och förkastar Guds Son, blir Jesus utlämnad!

”De skrek: Bort med honom, bort! Korsfäst honom! Pilatus frågade: Skall jag korsfästa er konung? Oversteprästerna svarade: Vi har ingen annan konung än kejsaren. Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.” (Johannesevangeliet 19:15-16).

Hur kommer det då sig att folket först utropar Jesus till kung (se Johannesevangeliet 12:12-13), för att sedan kräva Hans avrättning, och nu sörjer de Jesus när de fått som de vill? Kan det ha varit så att både folket och de religiösa ledarna insåg att Jesus verkligen var den Han utgav sig för att vara, nämligen Guds Enfödde Son? – Ja!

”Då sade Jesus till dem: När ni har upphöjt Människosonen, skall ni förstå att Jag Är”
(Johannesevangeliet 8:28a).

6. Jesu renande och frälsande blod.

Blodet är heligt, för livet är i blodet och blodet bringar försoning genom själen som är i det.

”Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det.”
(3 Mosebok 17:11).

Själen finns alltså i blodet, och i Jesu dyra och Heliga blod finns försoning för oss. När Kristi kropp slaktas på korset, utgjuts HERRENS själ för oss som finns i blodet, och människan försonas med Gud! I Gamla Testamentet ser vi förebilden för Jesu offer på korset. Man slaktade ett lamm där Israels folk fick lägga händerna på djuret för att överföra deras synder och djuret slaktades. Genom dess blod bringades så tillfällig försoning. Läs gärna:

3 Mosebok 4:1-4
3 Mosebok 4:13-15 och 20
3 Mosebok 4:22-24 och 26b
3 Mosebok 4:27-29 och 31b
3 Mosebok 4:32-33 och 35b

Offerlammet var alltså en förebild på Jesus som bar alla våra synder i sin kropp och Hans dyra blod bringar evig försoning för oss. Liksom folket lade händerna och överförde sina synder på djuret, så tog Jesus på sig all världens synder! Synden trängde in i Hans kropp, blev kännbar i Hans Själ men på intet sätt kom den in i HERRENS Själ eller Ande!
Då själen och anden hör ihop, skulle ett påstående om att Jesus dog andligen, innebära att Jesu blod inte är rent, och därmed inte frälsande! Då själen ju finns i blodet, skulle en död till ande, själ och kropp innebära att blodet är besmittat av synd, och därmed inte är rent! Men Bibeln är väldigt tydlig med att påpeka att Jesus bar synden i sin kropp och enbart dog en fysisk död!

”Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.” (Romarbrevet 8:3).

”Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden.”
(Kolosserbrevet 1:21-22a).

”Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit helade.”
(1 Petrusbrevet 2:24).

”När Kristus träder in i världen säger han därför: Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du berett åt mig.” (Hebreerbrevet 10:5). ”Då sade jag: Se, jag har kommit, Gud, för att göra din vilja. I bokrullen är det skrivet om mig.” (Hebreerbrevet 10:7). ”Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.” (Hebreerbrevet 10:10).

”Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han har öppnat för oss genom förlåten, det vill säga sitt kött.” (Hebreerbrevet 10:19-20).

Då förlåten, som var förhänget som skilde det heliga och det allra heligaste åt i tabernaklet och templet, jämförs med Kristi kött (se vers 20b ovan), måste det innebära att det allra heligaste är Jesu Ande! När Hans kött, dvs. Hans kropp, offrades, brast förlåten itu (se Matteusevangeliet 27:51b) och vägen öppnades för alla in till det allra heligaste, dvs. vägen till Gud. Jesu Ande blir nu tillgänglig för var och en som lägger sin tro på Kristus!

Du måste förstå vikten av och inse hur allvarligt det är att uttala sig om att Jesus även dog i Sin Ande och Själ. Då vi läser i Bibeln förstår vi att Gud friköpte oss med sitt eget blod.

”gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.” (Hebreerbrevet 9:12).

Kristi blod är alltså Guds blod, det blod som offrades för oss, och då vi nu vet att själen finns i blodet, så betyder det att Guds Själ finns i Kristi blod. Skulle HERREN ha dött i Sin Ande och Själ också, skulle ju det innebära att Guds Själ blev orenad, och därmed även Guds blod. Att med vett och vilja kalla förbundsblodet för orent, det är att smäda nådens Ande säger Bibeln!

”Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna. Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande? Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk. Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.” (Hebreerbrevet 10:26-31).

Hebreerbrevets författare fortsätter och tillägger att vi inte ska glömma bort hur det var när vi först fick möta Jesus och hur vi villigt led för Honom. Var därför fortfarande frimodig och våga stå upp för sanningen, inte minst beträffande denna lära!

”Kom ihåg den första tiden då ljuset kom till er. Ni fick utstå en hård kamp och mycket lidande. Somliga utsattes för offentligt åtlöje och blev hånade och plågade, andra stod sida vid sida med dem som behandlades så. Ni led tillsammans med fångarna och fann er med glädje i att bli berövade era ägodelar, eftersom ni visste att ni ägde något bättre, något som består. Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.” (Hebreerbrevet 10:32-39).

7. HERRENS Heliga Nattvard.

”Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: Tag och ät. Detta är min kropp. Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” (Matteusevangeliet 26:26-28).

En fel syn på Jesu död, påverkar hela teologin och tolkningen av Bibeln. På samma sätt påverkar det också hur människan tar del av nattvarden. För genom att ta del av HERRENS Heliga Nattvard gör vi oss påminda om Jesu död och uppståndelse (se 1 Korintierbrevet 11:24). Genom nattvarden förkunnar vi även Hans död och uppståndelse (se 1 Korintierbrevet 11:26), och för att rätt göra oss till minnes och rätt förkunna om Jesu död och uppståndelse, måste vi givetvis känna till sanningen om Jesu död.

Att Jesus dog andligen, den s.k. JDS-läran (”Jesus Died Spiritually”), är en förrädisk och hädisk lära, där avgrundens orenhet alltmer väller fram, ju mer man rotar i läran.

Ytligt sett verkar resonemanget klokt och förnuftigt där man påstår att Jesus dog till ande, själ och kropp för att kunna frälsa oss till ande, själ och kropp. Då HERREN dog andligen, blev Han också skild från Fadern eftersom en andlig död innebär en andlig skilsmässa! (Jag finner det märkligt att man menar att Gud skulle lära oss att inte skilja på vad Han fogat samman, men själv inte handla efter Sitt eget Ord!)

Eftersom Jesus skildes från Fadern enligt denna lära, eftersom Han dog andligen, blev Han också ett med synden. Han bar alltså inte bara vår synd utan blev ett med den, vilket i grund och botten innebär att denandraPersonen i Gudomen blev synden själv! Steg för steg vill läran invagga oss i en falsk trygghet för att tillslut försöka lura i oss avgudadyrkan, och likt de judiska översteprästerna som förnekade Jesus, vill läran få oss att avsäga oss vår levande tro, helt omedvetna om konsekvenserna!

Nästa lärosteg blir alltmer främmande och rentav skrämmande; man påstår att Jesus togdelavsatansnatur! Då Jesus blev ettmedsynden, blev Han ett med ondskan och då djävulen är ondskan själv, blev Han alltså ettmeddjävulen! Inte ens en ofrälst människa har satans natur, då denne till sin natur inte kan omvända sig! Man säger helt enkelt att Guds Son blir djävulens son! Av Ordet förstår vi att detta är precis vad satan vill och vad som fick honom att bli förvandlad från en ljusets ängel till en upprorisk och förbannad ängel, nämligen att blitillbeddsomGud! Glöm sannerligen inte att han gärna fortfarande framträder som en ljusets ängel (se 2 Korintierbrevet 11:14)!

Hur fastnade de i denna avskyvärda teologiska utläggning? Jo, genom ett enda obibliskt påstående – att Jesus dog till ande, själ och kropp!

Hur fastnade de i denna avskyvärda teologiska utläggning? Jo, genom ett enda obibliskt påstående – att Jesus dog till ande, själochkropp!

JDS-läran skiljer Sonen från Fadern, och dissekerar Jesu Ande från den Helige Ande, med andra ord har man upplöst treenigheten – själva grunden i vår kristna tro! Inte nog med det, så vill den få mig tro och bekänna att minpersonlige Frälsare, Mästare, Herre, Befriare och Konung, Jesus Kristus, Guds Son och världens Frälsare, blev ett med satan! Man förnekar därmed korset och vill få mig att tro att djävulens son, och inte Guds Son, hängde där! Man hänvisar till hur Mose hängde upp kopparormen och menar att Jesus därför var tvungen att bli en orm, som är en bild på djävulen! Vilken fullständig feltolkning av Guds Ord och ett hån mot HERREN själv! Vet dessa människor inte att ett sådant påstående är hädelse?! Sen när har Gud något gemensamt med djävulen? Har de aldrig läst följande Ord:

”Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror?”
(2 Korintierbrevet 6:14-15).

På samma sätt som Gud inte har något gemensamt med Beliar, som är ett judiskt namn på satan, så ska heller inte vi ha något gemensamt med ondskan (se 2 Korintierbrevet 6:16-17).

Uppenbarligen har de ”hoppat över” detta och andra stycken i Bibeln som klart visar att Gud varken kan synda eller bära synd inomsig. Gud kom för att göra djävulens gärningar om intet, inte för att bli en djävul själv!

”Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen. Och ni vet att han uppenbarades för att ta bort synderna, och synd finns inte i honom. Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte. Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.” (1 Johannesbrevet 3:4-10).

”Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.” (1 Johannesbrevet 1:5).

”Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud bevarar honom, så att den onde inte kan röra honom. Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld. Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet. Kära barn, var på er vakt mot avgudarna.” (1 Johannesbrevet 5:18-21).

Av Bibeln vet vi också att det finns många falska apostlar som har gått ut i världen, som med ormens gift bedrar och vill fördärva sinnen. De vill föra människor bort från den uppriktiga tron på Kristus och som kommer med ett främmande evangelium, ett evangelium som egentligen talar om en annan Jesus och därmed en annan ande. Se du till att inte föredra att ta till dig ett annat evangelium än det du redan fått, det som Skriften så tydligt talar om! Det är som den riktige aposteln själv säger:

”Om ni ändå kunde stå ut med lite dårskap från min sida. Ja, visst står ni ut med mig, eftersom jag brinner av iver för er med den eld som kommer från Gud. Jag har trolovat er med enda man, för att föra fram en ren jungfru inför Kristus. Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så skall också era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus. Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl.” (2 Korintierbrevet 11:1-4).

”Sådana som de är falska apostlar, ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar. Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. Men de kommer att få det slut som de förtjänar.”
(2 Korintierbrevet 11:13-15).

Till alla mina förvirrade syskon i tron, som fastnat i denna villfarelse, vill jag i enlighet med Guds Ord härmed tilldela en andlig örfil och en förmaning:

JAG ÄLSKAR ER – VAKNA UPP OCH OMVÄND ER!!!

Det är som Skriften säger:

”Öppen tillrättavisning är bättre än kärlek som hålls dold. Vännens slag ges i trofasthet, men ovännens kyssar i överflöd.” (Ordspråksboken 27:5-6).

Till mina övriga trossyskon, alla som i kraft av Guds Nåd inte avfallit i sin lära, vill jag dela följande förmaning som Gud genom aposteln Petrus skriver till oss:

”Därför, mina älskade, eftersom ni väntar på detta, gör allt ni kan för att leva i frid, rena och oförvitliga inför honom och räkna med att vår Herres tålamod tjänar till er frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått, och så gör han i alla sina brev, när han talar om detta. I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv – något som också sker med de övriga Skrifterna. Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste. Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran nu och till evighetens dag, amen.” (2 Petrusbrevet 3:14-18).

Samtliga Bibelcitat är hämtade ur Svenska Folkbibeln 98 där inget annat anges.